Begrav mitt hjärta vid Wounded Knee

Jag hade tänkt jag skulle låta bli att tänka på Zlatans knä. Som det är nu får det bra mig att hamna i fruktlösa funderingar om vad om är bäst för Sverige egentligen, att ha en världsstjärna som spelar en halvlek och gör ett mål, eller en världsstjärna som inte spelar överhuvudtaget. Sverige i andra halvlek mot Spanien kändes plötsligt som Malmö FF när Litmanen var där, ett lag som har blivit beroende av en genial invalid och som var mentalt besegrat så fort han inte var med längre (vilket var hälften av tiden). På så vis hade det kanske varit bättre om han inte startat överhuvudtaget, tvingat dem att inse att de fick fixa det utan honom.

Fast vad fan, vad skulle jag själv gjort? Låtit bli att spela med med en av turneringens bästa anfallare mot ett av turneringens sämsta försvar, avstått från vad som mycket väl kan bli en repris av EM-kvalmatchen i Köpenhamn och en 3-0-ledning efter 25 minuter? Det är bara det att jag misstänker att även fortsättningen skulle kunna se ut ganska mycket som Köpenhamn (minus fett fyllo), när ett Sverige med Zlatan utplockad skulle försöka hålla i sin ledning medan ryssarna kastar sig framåt som om det var slaget vid Stalingrad och de hade politruker med kulsprutor som sköt alla som backade.

Ja ja. Meningslöst tänka framåt. Jag slog över till Holland-Rumänien vid nån punkt av kvällen igår och såg då ett brandgult lag som rullade runt bollen som retsamma storebröder medan desperata rumänska småkillar sprang fram och tillbaka mellan dem utan att kunna ta den från dem. Kändes som en föraning av en i dagsläget ändå högst eventuell kvartsfinalmellan Holland och Sverige.

Det existerade alltså ett italienskt landslag. Jag förmodar nu att de gör som de brukar göra och slår Spanien. Vad Frankrike höll på med är en annan fråga (förutom att de förtjänade att åka ut bara för de helblå dressarnas skull). Bortsett från VM i Tyskland - inte så lätt att bortse från, det erkänner jag - måste de vara decennits mest underpresterande landslag med hänsyn till spelarmaterialet. Ut i gruppspel VM 2002 och EM 2008, ut i kvarten i EM 2004. Thierry Henry (eller "Titi" som hans goda vän Isobel väljer att kalla honom) såg märkligt nöjd ut efter förlusten mot Holland, när han hälsade på klubbkompisar imotståndarlaget. Se, däri ligger knuten.

P.S.Fast jag inte kan låta bli att citera kommentaren från Guardians direktrapport - "Vem sa att Henry aldrig gör mål i stora matcher?"D.S.