In search of non-excellence

Denna morgon, rentav den senaste veckan har jag tillbringat i hat. Jag har tillbringat den i hat med dem som har gjort programmet Excel. Hur en så depraverad, obegriplig och djävulskt ond företeelse kan få förekomma övergår mitt förstånd. I synnerhet vill jag ha svar på varför man ska behöva konfronteras med den bara för att man har tagit på sig att vara lagledare för ett gäng oskyldiga nioåringar och ska försöka åstadkomma ett rullande schema för S:t Erikscupen.

Den enda lättnad jag har erfarit under de senaste dygnen har varit att föreställa mig Lagerbäck och Roland Andersson i samma situation. Svettiga framför Excelarket på Fotbollförbundets kansli medan timmarna går och kaffekopparna töms och de ska lägga schema för landslagsåret: "Ja, men mailade inte Chippens mamma och sa att han inte kunde mot Slovenien.... då måste det vara Ljungans tur, eller är det Kims?... kan Mackans pappa köra till Ukraina, eller vad sa han...helvete, nu blev det tolv man i laget!!... nej för fan, vi kan inte ta bort Zlatans, hans morsa ska ju ha med kaffet... hur fan får man bort den där färgen i rutan... pröva att högerklicka!... JÄVLAR, NU FÖRSVANN ALLTIHOP... ring på Balsom!!!"