Två och en halv månad kvar

Jag minns att mötet mellan IFK Göteborg och Helsingborg mitt i sommaren 2007 beskrevs som en stormatch. Då låg det ena laget sjua, det andra åtta i tabellen. Rimligen borde detta då vara en typisk mittenmatch - men jag kan gå med på att det verkligen är en stormatch med allsvenska mått mätt. Vi har ett antal klubbar som genom sin tradition och ambition känns stora även när deras resultat är medelmåttiga.

En effekt av det senaste decenniets sanslösa guldspridning har blivit att vi faktiskt fått fler stora matcher. Det skulle kunnat ha blivit tvärtom, att alla klubbar fallit ner och fått medelmåttighetsstämpel och att deras matcher därmed blivit grå vardag. I stället är de klubbar som en gång var framgångsrika fortsatt "stora", samtidigt som det kommit till klubbar i den här kategorin.

Varför skriver jag nu om detta?
Tydligen längtar jag till Allsvenskan ändå.

Läsfrukter

Har bläddrat genom nya Offside och konstaterat att Simon Kuper har samma syn som Hagström på det nya fotbolls-England: det är en skapelse av Margaret Thatcher. Vilket man kan utnämna till en av historiens mer blodiga ironier, med tanke på Thatchers minst sagt skeptiska inställning till fenomenet fotboll. Kuper menar dock att det var just hennes frimarknadsideologi som gav England det ekonomiska försprånget före Tyskland och Frankrike, där man anser det moraliskt fel att sälja sändningsrättigheter till vem som helst och dessutom inte vill att utlänningar ska äga fotbollsklubbarna.

Det roligaste som står i Offside är dock Teddy Lucics kommentar om Känguru Kid och andra Busterserier - "När man var pojke hade man egentligen ingen uppfattning om att det som stod i Buster var orealistiskt. Man kunde säga 'Nu ska jag skjuta lika hårt som Super-Mac.'" Lucics förmåga att anpassa sig efter motståndet är ofta påpekad, men den verkar sträcka sig längre än någon kunnat tro.

Costaricansk feber

Timmar av oro och förväntan: snart är det dags. En av årets viktigaste fotbollshändelser står för dörren. Landskampen som kommer att följas av en hel värld.

Jag väljer att borra djupare i en annat angeläget ämne: det om publiksnittet för 2007 års allsvenska domare. Många läsare har hört av sig och undrat om det här. Med hjälp av språkröret för Sveriges Fotbollsstatistiker, SFS, går det som tur är att få fram de rätta talen.

Av de som dömde minst tio matcher under säsongen har vi följande snittsiffror (gällande deras totala karriär):

Peter Fröjdfeldt 10 570
Martin Hansson 10 429
Stefan Johannesson 9 792
Martin Ingvarsson 9 396
Jonas Eriksson 9 010
Markus Strömbergsson 8 101
Sven-Martin Åkesson 7 450
Håkan Andreasson 7 283
Daniel Stålhammar 7 228
Keijo Hyvärinen 7 149
Håkan Jonasson 6 866

Så där ja. Då var den saken uppklarad. Skönt.

Lördagsfunderingar över en flaska Red Stripe

Visst gläds jag med Suleyman Sleyman. En bra människa, en lojal spelarkaraktär. Jag gillar honom.
Men kan ändå inte tycka låta bli att det hela är märkligt. Killen är 28 år och knappt självskriven i Bajens backlinje. Nu ska Lagerbäck ha med honom på landslagsturné. Vore det inte bättre att satsa på någon spelare som möjligen skulle kunna bli "riktig" landslagsback så småningom?

För övrigt pågår en debatt i England, initierad av Alex Ferguson som anklagat Manchester Uniteds publik för att vara alltför tystlåten. "Som en begravning" beskrev han stämningen efter Man U-Birmingham. Ja, som man bäddar får man ligga heter det. Den som ställer sig upp på Old Trafford och uttrycker sina känslor blir tillsagd av en steward och riskerar att bli av med sin säsongsbiljett. Man kan inte döda en kultur och sen förvänta sig att den ska återuppstå av sig själv.