21 december 2007

EM-guiden: Tyskland-Polen.

Jag hoppas Natalia förlåter mig, men Tyskland-Polen på fotbollsplan påminner ganska mycket om Tyskland-Polen genom historien. Det vill säga att polackerna aldrig har vunnit över den jobbige grannen, fast de har varit ganska nära ibland.

Dessutom inträffade fyra av fem tävlingsmatcher mellan lagen under polsk fotbolls storhetstid på sjuttiotalet. När de möttes i två EM-kvalmatcher hösten 1971 hade västtyskarna överraskande tappat en hemmapoäng mot Turkiet och Polen låg tätt i hasorna på dem - två poäng efter, men med bättre målskillnad och en match mindre spelad. Dessutom tog de ledningen hemma i Chorzow genom Robert Gadocha. Då trädde dock, som vanligt på den tiden, Gerd Müller in i bilden och gjorde två mål när Västtyskland vände till 3-1. I returen räckte det med oavgjort på hemmaplan för att tyskarna skulle säkra en EM-kvartsfinal och det blev föga överraskande 0-0. Sen vann Västtyskland hela EM-slutspelet 1972 (medan Polen, för sin del, vann OS-fotbollen i München) och de båda nationerna stötte på varandra i de två kommande VM-slutspelen.

I München 1974 var det hällregn som fick matchen att skjutas upp i en timme medan folk med vältar var inne på plan och försökte få undan vattnet och Gerd Müllers dag igen. Det var avgörande match i finalgruppspelet, båda lagen hade slagit Sverige och Jugoslavien, men Västtyskland hade den bättre målskillnaden och kunde gå till VM-final genom att spela oavgjort. Istället vann de med 1-0 sedan Sepp Maier i mål gjort en makalös insats, Uli Hoeness bränt en straff som Bernd Hölzenbein ramlat till sig (precis om han gjorde i finalen) och Gerd Müller, återigen, avgjort. VM-final och så småningom guld för tyskarna, match om tredje pris och tredje pris för polackerna.

Två åldrade varianter av dessa lag möttes sen i inledningsmatchen till VM 1978. Sepp Maier i det västtyska målet och den polske backen Jerzy Gorgon var de enda som återstod från lagens alla tidigare 70-talsmöten och resultatet blev 0-0, efter en match som knappt innehöll en målchans. Av nån anledning väntade man sig alltid 0-0 i VM-inledningsmatcher på den tiden (det var den fjärde raka mållösa), så det var ingen som hetsade upp sig för mycket.

Om det hade blivit 0-0 i det senaste mötet, i VM 2006, hade det dock inte varit av brist på målchanser. Som jag minns det sköt tyskarna i stolpe och ribba en gång var femte minut ungefär och man hade börjat skratta åt det hela innan Oliver Neuville kom in och slog in ett inlägg i slutminuten. Bara av det skälet hoppas man nästan att Polen kan få nån form av revansch i Klagenfurt i sommar - men jag tror det inte. 1-0 till Tyskland känns nog ganska troligt den här gången också.

2 kommentarer:

joelh sa...

Tyskland-Polen 2006 såg jag på storbild i Berlin i en park (som säkert är känd men vars namn jag inte vet) där storbildsskärmar stod uppställda var 100:e meter ungefär. Det var dagen efter Brasilien-Kroatien och dagen före Sverige-Paraguay. Efteråt skanderade berlinarna "Schade, Polen alles ist forbei - alles ist forbei - alles ist förbei!" Polen spelade ju "med kniven på strupen", som det brukar heta, men som jag minns det märktes det knappast på matchen. När publiken inte ägnade sig åt att håna motståndarna sjöng de: "Berlin, Berlin, wir fahren nach Berlin!" Fast de var ju redan i Berlin...

Jesper sa...

Själv har jag faktiskt vaga minnen från den där regnmatchen 1974 - hur det går folk inne på plan och försöker fösa bort vattnet med samma sorts träredskap som på den tiden användes för att jämna till längdhoppsgropar. Och så tror jag att Sveriges Radio (som det hette på den tiden) var humoristiska nog att spela "Regnet det bara öser ner".