The man I love is on the bench tonight

Ikväll kommer han inte att stå där i ledet och tiga sammanbitet när nationalsången spelas. Ikväll kommer han att sitta på bänken. Ändå kommer jag att titta efter honom, för jag kan älska och beundra Zlatan Ibrahimovic, men ingen griper mig i hjärtat så som Tobias Linderoth.
Det har just med hans sammanbitna ansikte att göra, hans sätt att slita och härja i det tysta för någonting större än honom själv. Jag tänker mig att när Tobias Linderoth dör, då kommer han att stå där i sin leriga landslagsdräkt inför Gud som Fattig Bonddräng i Astrid Lindgrens sång och då kommer Gud att tala till honom på samma sätt:

Men då säger Herren: "Fattig bonddräng, kom hit
jag har sett din strävan och ditt eviga slit
därför, fattig bonddräng, är du välkommen här
därför, fattig bonddräng, ska du vara mig när."

Det är kanske jag som är naiv. Det finns kanske ingen världsordning som belönar Tobias Linderoth för hans sammanbitna käkar och hans slit i det tysta. Men jag kan inte leva utan den tanken.