Våra tappra favoriter gjorde vad de kunde. Men hur ska vi uttrycka det: de räckte inte riktigt till. 0-16 blev det för Tuvalu mot Fiji. De får hämta inspiration i det faktum att Amerikanska Samoa faktiskt lyckades åstadkomma ett straffmål i 1-12-matchen mot Salomonöarna. Den typen av resultat är alltså vanliga i Oceanien. Det är en märklig fotbollsregion, med tanke på att de bara har 10 medlemmar och ändå sådana hisnande nivåskillnader mellan de bästa och de sämsta. Som jämförelse är de 13-0 Tyskland smällde in på San Marino i höstas den största segermarginal som någonsin förekommit i ett europeiskt kvalspel och då finns det ändå över 50 medlemmar i Uefa.
26 augusti 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Och i min uppräkning av stjärnspelare inför matchen glömde jag ändå sexmåls-skytten Osea Vakatalesau.
Fiji har nåt stort på gång.
roosvaldinho: Ja, med tanke på att de slog Nya Zeeland nyligen är det inte omöjligt att de kan gå vidare från Oceanienzonen i alla fall. Och sen återstår bara Asiens femma, och så kan Fiji bli ett Trinidad eller Angola i nästa Vm, dvs kanske plocka åt sig en eller två poäng...
När jag var sex år och sparkade boll med min far på vägen utanför huset "var" jag alltid Manchester United. Jag avkrävde också av min far varje gång någon slags fotbollsidentitet (det kunde ju inte vara Manchester United mot Pappa, liksom) och under galgen valde han alltid Fijiöarna. Jag tyckte att det bara var marginelt bättre än Pappa, men lät honom hållas.
Nu inser jag att han bara var före sin tid.
jag var ju ett sånt pedantiskt och lillgammalt barn så jag skulle aldrig ha accepterat att en landslag mötte ett klubblag. "Overkligt" liksom. Jag minns det vållade mig många bryderier när jag skulle arrangera mina egna fotbollsturneringar med tärningar, spelkort etc. Resultaten måste ju vara oförutsägbara, men också hyggligt realistiska - Malta kunde inte hux flux slå Västtyskland med 6-0, och AIK inte vinna över MFF med 3-1. Det skulle ju alla fatta att det var overkligt.
Men du vet hur det är med pappor. Jag insåg redan då att det var fullständigt orealistiskt, men visste också att det var det bästa jag nånsin skulle få ur min far.
- Kan du inte vara något riktigt lag?
- Jo, jag är Fijiöarna.
- Men det är ju inget lag.
- Jo, dom måste väl ha ett landslag.
31 år senare, 1-0 till pappa.
Däremot lyckades jag och min kompis Niklas en gång få våra mammor att troppa ut och sjunga nationalsångerna före en match vi skulle spela. Vilka vi var minns jag dock inte.
Skicka en kommentar