Jag vet inte riktigt hur Jonas Sandqvist förberedde sig inför derbyt. Men jag misstänker att han inte skrev en arg debattartikel om förfallet inom svensk romankonst, låg vaken och vred sig av ångest för att formuleringarna blivit för taffliga och till sist fick söva sig med två glas vin framför datorn. Det är sånt som vissa korpmålvakter ägnar sig åt. Sådana som kommer springande till planen en minut före avspark eftersom barnvakten blivit sen och släpper in det första skottet, ett visserligen hårt men för en målvakt som tagit sig tid att värma upp dock högst tagbart sådant.
Well, Godismännen klarade 1-1 till slut och jag kom hem i tid för att se derbyt med ett öga. Precis som när jag var på Olympia ifjor konstaterar jag att HIF har problem med drägg i publiken. Jag konstaterar också att det är surt ofta spelare som ligger på rätt sida gränsen vinkas av för offside och jag förstår hur förbannad Jonatan Johansson blev i andra halvlek; så demoraliserande det måste vara att tajma löpningen så perfekt, bara för att bli avvinkad av en nervös linjeman. Sandqvists parader kunde jag bara baxna åt; bittert för alla HIF-are (bland dem min egen far), men det kändes som de kvitterade Oferes miss av tomt mål i första halvlek.
Men det här med Gabriels långärmade underställ. Var det verkligen så kallt i Helsingborg igårkväll?
15 maj 2007
Aldrig redo
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Något OT kanske, men är det inte detta ett makalöst uttryck för fotbollens magi... en engelsman - helt utan personliga band till ön eller klubben - som startar upp en hemsida för att hylla IA Akranes på Island:
www.freewebs.com/iauk
IA gjorde förövrigt en godkänd start på säsongen. Det var premiär i helgen, och man mötte regerande mästarna FH på en stormig hemmaplan. Inför säsongen har IA tappat sex [6!!!] ordinarie spelare från förra året, utan att värva något nytt [ekonomiska problem]. Nu har man istället plockat upp 5 juniorer i A-truppen. Premiärsiffrorna skrevs till förlust 2-3, godkänt med tanke på att man tippar IA i botten av tabellen och att ALLA experter är eniga om att FH ska springa hem Landsbankadeildin.
Ja, i avdelningen "dysterkvistens självpåtagna uppdatering av isländsk fotboll inför VM-kvalmatchen 6 juni".
dysterkvisten: Jag är mest imponerad av att det hela tiden dyker upp nya islänningar som heter Brynjar Björn Gunnlaugsson i Helsingborg, Hammarby, Norrköping, Örgryte... Hoppar de ut ur de varna källorna eller vad är det fråga om?
Du, jag har ingen aning. Men jag förvånas också. En del av svaret står nog att finna i, att om du scannar av Aftonbladet Zooms "vem springer mest"-data, så finner du att islänningarna springer mest av alla.
Själv är jag, så här långt, mest imponerad av Ragnar Sigurdsson. I allsvenskan vill säga. Är man riktigt nördig, så kan man faktiskt notera att Island kvalificerade sig till u-17 em [efter 6-5 seger mot Ryssland i sista kvalmatchen...]; samt att det finns två småttingar [18-19 år] i Celtic som sprutat fram mål och assist i reservlaget. Och de heter också lite smålarviga saker: Kjartan Henry och Teódór Elmar. I förnamn alltså.
Gud. Jag borde verkligen jobba.
Jag har varit på Island på s k "konferensresa" en gång. Guiden hävdade då att varenda islänning var tvungen att spela fotboll under uppväxten eftersom byarna inte skulle få ihop fulla lag annars. Klimatet verkar uppmuntra gammaldags längdskidåkardygder, men det är väl oroväckande det här med landets höga BNP och teknologiska välstånd - snart har internet och dataspel slagit ut era ungdomar också... Tro mig, namnskickets uppluckring är ett illavarslande tecken!
Jag är alltså uppvuxen på traditionstyngda Akranes. Mycket riktigt: varenda jävel spelade fotboll, varenda en i åldersgruppen [det sociala trycket var MYCKET hårt] När vi var 7-8 år gamla, delades vi in i A, B och C-lag [indelat efter: de bästa, de mittemellan, de sämsta; släng er i väggen, förbundet, som förbjuder 8-9-åringar att räkna mål...]. Om jag inte minns fel, var det tre träningar i veckan - åtminstone en gång ett löppass på Sprengjisandur [sandstranden bredvid fotbollsplanen].
Så, ja, det är väl sådana här knep lilleputtländer får ta till om de vill kunna konkurrera ute i den stora vida fotbollsvärlden: få barnen att arbeta ihjäl sig, och sedan kolla vilka som överlever den stenhårda fotbollsutbildningen [jag blev inte kvar - största meriten är några inhopp i div 5 östra sörmland, och fyra säsonger i div sju mellersta skåne...].
Sociologiskt är det en spännande och tankeväckande empiri. Mer än en gång har jag funderat på att skriva något på temat - dock slagit det ur hågen med tanke på att jag antingen är alldeles för nationalistisk eller kommer att uppfattas som det.
[Förlåt för utsvävningarna - jag kan verkligen inte koncentrera mig på jobbet idag...]
Det var en fin seger som jag missade där jag låg hemma och ojade mig över svag feber.
...och var hittar vi den arga debattartikeln som Jonas Sandqvist inte skrev?
dysterkvisten: egendomligt att världens största fotbollsland, Brasilien, verkar köra sin ungdomsverksamhet efter samma darwinistiska principer. Där finns dock fattigdomen som ytterligare sporre. På Egil Skallagrimssons och Skarphedins ö får man anta att späkningen är ett mål i sig själv.
goesta: Den lär komma i Expressen någon dag inom kort om inte nån av modernisterna på redaktionen sätter stopp för den.
Ursäkta att jag överger Island och återvänder till offsiden, dysterkvistar och ni andra.
För ett antal år sedan publicerade The Lancet, en av de mest välrenommerade medicinska tidskrifterna, en artikel om offside. Enligt forskning är det så att när det gäller offside är det omöjligt rent fysiskt för linjemannen att klara sitt jobb. Nervbanorna kopplar helt enkelt inte all den information som måste barbetas tillräckligt snabbt. Linjemannen lyssnar på tillslaget, ser anfallaren springa åt ett håll, backlinjen åt ett annat och det han tycker är ett givet domslut kan vara fel med uppåt en meter utan att han kan göra ett förbannat dugg åt det - hans, och alla andras, synapser kopplar för långsamt.
Sedan denna artikel känner jag faktiskt en viss sympati för linjemännen och har ägnat alldeles för lång tid åt att fundera hur man ska göra med offsiden. Jag har funderat på allt från att avskaffa den helt, från att ta bort offsiden när man nått tillräckligt långt in på motståndarens planhalva till att på något sätt modifiera hjälpmedlet man har i vissa tennisturneringar.
What say you?
billy: Jag har hört talas om den artikel också och den bekräftas onekligen av det jag själv sett. Som i derbyt i tisdags - passningen går, linjemannen flyttar blicken och ser Jonatan Johansson i det offsideläge där han faktiskt inte var nån tiondels sekund senare. Vi har alltså en regel det inte är mänskligt möjligt att tillämpa. Då måste man gripa till tekniska hjälpmedel. Men att korrigera domslutet i efterhand med hjälp av särskild "offsidekamera" känns knappast rimligt, för om anfallet en gång är avblåst är skadan redan skedd. En ev tv-domare måste alltså ha linjemannens verkställande roll, inte som högre instans som man kan överklaga till.
Den senaste uppdateringen av offsidereglen var just därför ett steg i fel riktning. Inte nog med att linjedomaren hade det svårt från början, han eller hon ska nu också identfiera var olika kroppsdelar hos anfallaren befinner sig i förhållande till offsidelinjen.
Jag undrar om det inte vore bättre med en "hellre fria än fälla"-bedömning.
Skicka en kommentar