Ah, men så slarvigt av mig! Nu sitter det ju människor över hela landet och väntar på en historisk exposé över landskamper mot Island. Alla minns vi ju sådana klang- och jubelföreställningar som Jesper Mattssons enda landskamp, det EM-kval på Råsunda 1995 som föregicks av att Tommy Svensson offentliggjorde mottot "En drake lyfter i motvind" och där Sverige mycket riktigt vände en tidig 1-0-ledning för Island till ett meriterande 1-1-resultat. Jag var där och jag minns att Anders Limpar först var planens kung och sedan raskt skadade sig, en händelsesekvens som i minnet liksom sammanfattar hela hans karriär. Mången lär väl också dra sig till minnes 1-2-nederlaget omedelbart efter EM 2000, då Stefan Selakovic lanserades som mobboffer i pressen och Magnus Kihlstedt fick stå en hel halvlek. Mest intressant, emedan mest kufisk, är dock den första matchen mot Island överhuvudtaget, som spelades i juni 1951 och resulterade i en isländsk seger med 4-3. 8 av 11 man i det svenska landslaget var debutanter och fyra av dem (Karl Sjöstrand, Jönköping Södra, Urban Larsson, Elfsborg, Karl-Erik Kristensson, Örgryte och Per-Olof Larsson, Örebro) gjorde sin enda landskamp överhuvudtaget. Nederlaget skylldes på den hårda planen och på de underliga ljusförhållandena - "Så här års lyser solen dygnet runt på Island. Kl. 22 svensk tid började matchen i fullt dagsljus och slutade vid midnatt." (Dagens Nyheter 30/6-51)
10 oktober 2006
Tungur knivur
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Den väntade vi på! Men än mer vill vi ha svaret på frågan varför andelen pipsillar är så hög i det svenska landslaget. Nu springer tydligen Kim omkring och hänger som en annan Stefan Edberg med huvudet. av vilken anledning? Killen orkade ju inte ens dominera mot Liechtenstein. Med risk för at låta som Vindflöjeln Esk: Lagerbäck gjorde rätt - igen.
Snart tycker jag att Kim borde säga tack, men nej tack. Varför ska han åka till landslagssamlingarna, nyss utsedd till tredje bästa mittfältare i franska ligan, och inte få spela för att det är för blött? Han spelade nyss i Rennes. Någon borde berätta för Lagerbäck att det inte ligger vid rivieran.
(Jag skiter i resultaten. Det här är kärlek och lojalitet. Och min ligger som bekant inte främst med svenska landslaget.)
Isobel, du borde ju lobba stenhårt för att Stenman ska peta Edman. Och Niklas Rasck borde väl kunna få gå in på Jesper Matssonkvoten mot Island?
Om Linderoth, Ljungberg och Anders är borta och Kim ÄNDÅ INTE får spela, då kan jag förstå om han blir lite moloken...
tänkte på limpars öde i islandsmatchen när jag läste "dokument-94" häromkvällen. berättelsen om den under VM bänkade anders blir än värre när man har islandsmatchen i åtanke: när han äntligen, efter 7 skador och 8 bedrövelser får spela är han tokdominant bara för att bli - skadad. grymt..
var det inte så att den matchen också var en av lasse erikssons få landslagsmatchen? eller minns jag fel?
Nej, Ravelli stod. Lasse Erikssons paradmatch var mot Bulgarien hemma i VM-kvalet 1992, när han räddade fyra bulgariska frilägen (och ändå petades till förmån för Ravelli så fort denne var frisk).
Limpars landslagskarriär kan verkligen få det att knyta sig i bröstet på en.
Har jag missat nåt, förresten? Har Sverige kallat in en extra mittfältare? Som jag förstår det kommer vi nu, på en isig och lerig åker och mot ett av Europas mest ruffiga landslag, ställa upp med en (1) mittfältsavbytare. Utgår vi ifrån Dynamit-Danne, Alex, Kim och The Chip från start så återstår KENNEDY BAKIRCIOGLU - visst, honom sätter vi in när Kim bryter benet av sig efter 25 minuters spel, i samma ögonblick som han vållar Islands ledningsmål...
Klart man kan sätta upp Micke Nilsson på mittfältet också. Eller Petter Hansson - han klarar väl vad som helst nuförtiden.
Hade missat att de kallat in Ishizaki. Lite tunn back-up känns det som ändå.
Skicka en kommentar