Näpp, sa Alfons Mellberg

Svårigheten just nu är väl att överhuvudtaget piska upp nåt slags engagemang för Spanienmatchen (om man inte är som Isobel, förstås, och håller på spanjorerna...). Det är tidigt i kvalet och jag har mentalt förberett mig på ett nederlag som i och för sig inte ens det vore en katastrof eftersom Spanien har fått däng av Nordirland och det hur som helst är de två första i gruppen som går vidare. Det är nästan så jag är tacksam mot den irriterande Mellberg som sätter lite dramatisk snurr på det hela. Ibland baxnar jag över hur omogna elitidrottsmän kan vara. Mellberg och de andra två bröt medvetet mot reglerna när de begav sig ut på nattsudd och det är klart landslagsledningen kunde löst frågan "internt" om regelbrottet skett "internt". I det ögonblick det nådde offentlighetens ljus måste Lagerbäck också reagera offentligt. Allt det vet Mellberg och nu vill han bara markera prestige på ett pubertalt sätt, ungefär som Zlatan gör genom att bojkotta hela matchen. Jag har en femåring och en sjuåring själv så jag vet att det är så barn fungerar - om man gör en grimas samtidigt som man lyder tillsägelsen att plocka upp sina leksaker efter sig, eller tar en extra gnölande halvminut på sig när man gör det, då känner man att man har räddat lite grann av sin stukade självaktning. En klok förälder kanske väljer att inte se de där minerna eller höra de där kvidande protesterna utan fokuserar på att det som ska göras blir gjort istället, men om barnungen heter Olof Mellberg och fyllde 29 för en månad sen...