Glaset halvfullt igen

Jag noterar att det finns köttben utkastade här.
Det anti-stockholmska nappar jag inte riktigt på, i alla fall inte just nu. Som bärare av "Balkanmentalitet" eller hur det nu var är jag knappast den förste som skrider till försvar när Stockholmsfotboll i allmänhet görs ned. Men jag vill väl ändå lite försynt framhålla att det för mig är fullkomligt naturligt att klubbar vars fans går på matcherna också når en viss framgång.
Dagens tillställning var bra. Jag fick bli glad och jag fick bli arg. Det är vad jag begär av en fotbollsmatch.
Och när jag vandrade från läktare K (E1 för oss konnässörer), över bussterminalen och ner till tvärbaneperrongen var glaset halvfullt snarare än halvtomt. Jag hade fått se mitt skadskjutna lag resa sig igen.
Och vi på läktaren gick inte på den fånige Juniors lätta fint. Förmodligen präglad av sin vardagstillvaro i Skåne trodde han sig kunna provocera fram ett rasistbeteende hos fansen. Genom att fira sitt mål med ett antal apkonster försökte han framställa oss som en rasistklack. Visst kom plastglasen flygande, visst skanderades "ut med packet". Vi som går på Söderstadion är visserligen fotbollsmördare (i likhet med de flesta fotbollsfans plågar jag mig själv med kvällstidningsläsning) men ugh-ljud mot svarta spelare har aldrig varit någon stor sak hos oss, och nu var det länge sen jag hörde något i genren. Vi skiter i om dom är svarta eller gula , för oss är dom motståndare helt enkelt.