Apropå elaka defensiva spelare utan hår:
"Men jag menar att det är publikens förbannade skyldighet att sätta tryck på motståndare och domare, och med alla lagliga medel psyka, påverka och göra avtryck. Stämningen får gärna vara hätsk, hatisk och laddad. På samma sätt som det är spelarnas och ledarnas skyldighet att tänja på varje millimeter av regelverket och tillskansa sig så många fördelar det bara går."
Henrik Rydström i senaste Offside.
Visst är det tjusigt med precisa 70-meterspassningar och helikopterfinter. Men det tycker ju alla. Därför är det kanske ännu härligare när någon vågar stå upp för tjuvnyp och aggressivitet.
05 oktober 2006
Fight club
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
15 kommentarer:
Hmm, men Rydström känns ändå väldigt mycket som någon heavy-metal-kille från Anderslöv eller Grönby, nån som har tatuerat en jättestor dödskalle på ryggen och har en pytonorm därhemma "för man vill ju inte va nån Svensson"
Hade handbolls-Ola Lindgren tillämpat sina tjuvknep på en fotbollsplan hade domarna fått det svettigt.
Jag håller inte direkt med skribenterna. Däremot kan jag jubla åt lite diskret maskning med ett måls ledning när det är 10 minuter kvar, rensningar upp på läktarna och annat fotbollsmördande. Macchiavelli? Lätt.
word ver: pfintcxy (måste betyda Petter Hansson fintar sexigt)
Hårdrocks-killar som är från små orter (t ex Värnamo) med ryggtatueringar utan hår har vi fler som läser här, vill jag påpeka.
...jag vill ju inte låta för taskig, vad jag menade är att jag tror att Rydström är en sån kille som vill vara lite elak för att han egentligen är snäll, ungefär som alla dessa heavy metal-farsor man ser gosa med sina småttingar på Astrid Lindgrens värld och på Skansen...
Jag tror jag håller med Jesper. Allt jag sett av Rydström IRL tyder på det. Han är en jävla snackepelle på plan och försöker vara lite intellektuell i sitt skrivande (ni vet, lite "tänkande" fotbollsspelare ála Strömberg). Kommer Hells Angels blir han livrädd. Alltså, Isobel, jämför lille Rydström med en riktig elaking som Töfting, så får vi lite perspektiv. Töfting behöver inte snacka. Alla är livrädda för honom ändå.
Och apropå defensiva spelare utan hår: är inte Gravesen ihop med en porrstjärna? Inte för att jag vet vad jag vill säga med det, men jag ville att kommentaren skulle sluta i dur. Moll menar jag.
Elak är fel ord på Rydström. Tjurig känns mer rätt, kan hävda sin åsikt in i döden. Som ett varigt skoskav på plan – verkar inte så farligt men kan förstöra matchen totalt för en spelare.
Listerby är det förresten så det är ju samma nivå som Anderslöv ungefär. Ingen pytonorm eller andra attribut dock, troligen för smart för det.
Själv hatar jag alla former av fusk. Därför blev jag bra i golf och kom aldrig längre än till en handfull division V-matcher i forboll.
Det här med att vilja vara elak för att man i verkligheten är snäll tycker jag egentligen är ganska sympatiskt. Själv har jag alltid gillat folk som varit ursinnigt aggressiva i sin spelstil (det visar att man brukar allva), men jag tycker det är taskigt att psyka motståndare och trakassera domaren. Det finns en sorts förakt för svaghet i det som jag har svårt för.
Alltså det jag skrev handlade inte om att Rydström skulle vara min absoluta favorit bland elakingar, bara om att jag gillar att nån står upp för att hets är bra. För det är bra. Jag älskar hetsen på en riktigt hård, elak match (mitt personliga favoritexempel de senaste åren är kanske kvartsfinalen i svenska cupen mot AIK på Stadion för några år sen.) Jag älskar när man som publik framgångsrikt lyckas psyka spelare, och för all del också när man bara försöker. Jag älskar hånvisor, hetsramsor och intelligenta förolämpningar. (favoriter alltifrån sånger om valfria spelares brist på hår, den konsekvent genomförda "passa Gary"-kampanjen, sångerna om elangas kvinnosyn, om ifks skattemoral, om bajens videojuggar.) Jag kräver av mina spelare att de ska utnyttja hela det regelutrymme som finns och lite till för att vinna, tjuvnyp och filmningar, fördröjande spel, tacklingar precis över gränsen, ett lätt tröjryck i rätt läge. Inte för mycket förstås, det blir ju fånigt, men precis så mycket man kan för domaren. Målet är att vinna. Det handlar inte om förakt för svaghet. Det handlar om att göra det man kan för att nå det målet.
Som vanligt kan man bara förklara vad man menar med exempel. Jag gillade Gordon Strachan, Stefan Schwarz och Tommi Grönlund. Jag gillade/gillar inte Patrik Andersson och Olof Mellberg.
...och när det gäller psykningar från klacken tycker jag det bör finnas en viss finess i trakasserierna. "Judas", "hora" etc går alltså bort.
Rydström hälsar förresten att han inte har några tatueringar.
Och när det gäller spelare som säljer sig som horor är det faktiskt bara strikt deskriptivt att kalla dem för dem.
Isobel: blev Olof Persson snyggare när han klev upp på innermittfältet jämfört med när han var back?
Apropå exempel: Rubarth är ett föredöme på och utanför plan.
Om fotbollsspelare, rent deskriptivt, är horor i och med att de tar betalt för att de spelar och kan tänka sig att byta arbetsgivare, då är jag rädd att prostitutionen är mer utbredd inom fotbollen än till och med Claes Borgström skulle kunna föreställa sig.
isobel, förresten, du glömde fråga rydström om pytonormen. kan också vara en spindel.
Rent definitionsmässigt är det väl bara horor som kan vara horor? Alltså, om man tänker på typ Myrdals lilla inlägg i gårdagens SvD eller om det var i förrgår.
Och Isobel, är alla som tar betalt för sina tjänster och är alla som byter jobb horor? I sådana fall har Jeppemannen en liten poäng. Vi lever i en horvärld! Horor! Överallt!
Skicka en kommentar