Vi går på galapremiär!

-Det är en mycket viktig film. Den beskriver verkligheten för en vanlig svensk kille som samtidigt är fotbollsstjärna. Vi lever i ett samhälle, där alltfler vanliga killar blir fotbollsstjärnor, och sådana frågor är jag och mina vänner upptagna av att diskutera.

Så beskrev Filminstitutets VD Cissi Elwin svensk films nya storsatsning, ”Jag har saknat dig, Borås”, som bygger på landslagsstjärnan Anders Svenssons liv. Filmen, där Svensson spelas av Shanti Roney, hade galapremiär inför en begeistrad publik i Borås (var annars?) på torsdagkvällen och TRE HÖRNOR STRAFF var naturligtvis på plats. Det är en gripande skildring av en svensk kille som hamnar i en stentuff utländsk miljö (ingen kan tro att scenerna i Southamptons nergångna slumkvarter och hippa lyxrestauranger i själva verket alla är filmade i Trollywood...) och håller på att gå under på kuppen. Särskilt scenerna när Anders plågas av den sadistiske engelske managern (Peter Stormare), vantrivs på kokainorgierna i Southamptons omklädningsrum eller överges av den danska fotomodell han förälskat sig i (Paprika Steen) är närmast outhärdliga i sin påträngande realism. Desto större blir lättnaden när Anders, som under en nattlig vandring i ett regnigt Southampton förgäves försökt hitta en tacorestaurang, plötsligt känner en hand på sin axel – det är Elfsborgstränaren Magnus Haglund (Jakob Eklund), som snart övertalar Anders att lyssna till sitt hjärta och följa med hem till Västergötland.
Därmed är förstås inte allt frid och fröjd. Anders får snart nya bekymmer att tampas med, när han manövreras bort ur landslaget av den outhärdlige Stureplansglidaren Kim Källström (Alexander Skarsgård). I ytterligare en oförglömlig scen finner vi honom ensam på en nersläckt träningsplan i Tyskland, där han står orörlig med en boll vid fötterna och stumt tänker över sin framtid. Då hörs plötsligt en röst viska orden: ”Är du sugen?” Det är lagkamraten Henke Larsson (Fares Fares) som på detta sätt påminner Anders om hans karriärs största ögonblick, frisparksmålet mot Argentina i VM 2002. ”Ja, jag är sugen”, svarar Anders, sätter bollen i mål, och i nästa ögonblick ser vi honom ligga jublande på knä i gräset, precis som han gjorde den gången i Japan. Henke håller därefter ett gripande litet tal om vikten att följa sitt hjärta och sätta sin familj och sin hembygd före framgången.
Filmen är sponsrad av Taco Bar, har regisserats av Rikard Hobert, och är den första i en serie filmer som med utgångspunkt från de Tio Budorden skildrar svenska fotbollsspelares liv (”Jag har saknat dig, Borås” bygger på det tionde - "Du skall icke hava begärelse till din nästas hustru, ej heller till hans tjänare eller hans tjänarinna, ej heller till hans oxe eller hans åsna, ej helle till något annat som tillhör din nästa."). Nästa film, ”Farväl, Finflo”, med Rolf Lassgård i huvudrollen som Tomas Brolin, är redan under inspelning.
Fotbollstemat har överhuvudtagit varit ofta återkommande i höstens svenska kulturliv. Dramaten sätter snart upp ”Arbetarklassens absolut sista hjälte” som är skriven av Peter Birro, regisseras av Stig Larsson och handlar om Teddy Lucics liv. Pjäsen beskrivs som ”en vredgad, burlesk, tragisk och vansinnigt rolig föreställning om en äkta rebell från gatan.” Dessutom utkommer i dagarna Alexander Ahndorils dokumentärroman ”Tränaren” (Albert Bonniers förlag) om en vecka i Nanne Bergstrands liv. TRE HÖRNOR STRAFF återkommer naturligtvis med recensioner och bevakning.