The green, green 3-G-konstgräs of home

Well, det är kul att vara igång. Jag erkänner bara att jag är lite skeptisk till det där Bill Shanklycitatet om att fotbollen är viktigare än liv eller död. Vill inte gärna att folk ska tro att detta är ett forum för "galna supportrar". Få saker är så tröttsamma, eller i fotbollens offentlighet mer uttjatade, än folk som yvs över att de tänker på Ante Covics kontraktsläge eller Jari Litmanens senaste skavank medan de hämtar barn på dagis eller fredagsvänslas med frugan. Nick Hornby och "Blådårar" har mycket att svara för.
För övrigt tror jag inte att det är någon tillfällighet att Stockholm började dominera svensk fotboll samtidigt som den där schablonen blev populär. Det nuvarande mediala intresset för Allsvenskan uppkom med de välbesökta stockholmsderbyna i slutet på 90-talet. Det var då allt det här snacket om tifo, bengaler etc började sprida sig på allvar. I Stockholm fanns det underlag för ritualiserad rivalitet och derbystämning, i och med att Hizbollah-mentaliteten mellan klubbarna odlats så pass länge – Göteborgslagens eller Skånelagens supportrar avskyr inte varandra på samma sätt, åtminstone gjorde de inte det förrän attityden blev moderiktig. (Jag kan fortfarande inte förmå mig till att ta ”hatet” mellan MFF och Helsingborg på allvar) Nu drev detta igång nån sorts medial trend som gjorde att stockholmsfotbollen hamnade i centrum och att spelare som Kim Källström och Petter Andersson började söka sig till Stockholm, och så var mekanismen igång.
Synd bara att den så tydligt sammanfaller med Allsvenskans svagaste period sedan 60-talet. (Någon motsvarighet till MFF:s och IFK Göteborgs internationella framgångar har vi inte tillnärmelsevis sett röken av.) Dessutom handlar väl den här antagonismen mellan olika klackar om vad Freud kallade "de små skillnadernas narcissism" - att människor och grupper som utifrån sett är intill förblandning lika varandra just därför kan uteckla en intensiv fiendskap mot varandra.