23 december 2006

För Sverige i sidled

Jag är en mjäkig hemmafarsa, så jag får större och större respekt för Daniel Andersson. Hans fru ska börja nytt jobb och hans ettåring skolas in på dagis: då lämnar han återbud till landslagsturnén i Sydamerika. Skönt med en elitfotbollsspelare som inte agerar som om allt annat i världen är betydelselöst. Undrar om storebror Patrik hade gjort likadant?

4 kommentarer:

  1. Anonym3:31 em

    Men gjorde han inte det, för sisådär 2,5 år sedan? Sket i någon match för ett bröllop eller skit?

    SvaraRadera
  2. Anonym3:15 em

    Det största är ändå att ersättaren, som debuterar i a-landslaget iomed den kommande turnén, kommer bli en legend i dessa sammanhang...

    SvaraRadera
  3. Jag erkänner att denne ersättare förbryllar mig lite grann. Mest för att Erkan Zengin inte verkar ha NÅGOT gemensamt med Broder Daniel, varken utseende (utan ansiktsmask i alla fall), spelstil, karaktär eller ens position på plan. Jag kanske har missat något

    SvaraRadera
  4. Anonym12:07 em

    Daniels ställningstagande är helt rätt. Såväl mänskligt som politiskt. Att Zengin inte påminner det minsta om Daniel har du helt rätt i Jesper, men förmodligen hade LL & RA honom på tur, och i den demokrati som under stundom råder i familjen landslaget kunde "resultatet" bara bli detta.

    SvaraRadera